FAMILJEN: juni 2008

Nationaldagshelgen 2008 tog Nora med sig sin granne och bästa kompis, Moa Mattsson, på äventyrsresa till Rajastrand. En liten by i södra Lappland där Noras mormor är född och uppväxt. Och ska man på äventyr måste man ju naturligtvis ta med sig sina bergscyklar, äntligen skulle de prövas i riktig terräng. Hemmavid blir det mest asfalt, men nu var det dags för något helt annat.

På vägen till Raja passade vi på att köpa mat och godis i Strömsund, sedan stannade vi och badade i Flåsjön. Badvattnet var jättevarmt, men det var många myggor som ville bita på oss. Och efter en hel massa timmar var vi då framme i den mysiga stugan. Theo som åkt före oss, hade tröttnat på att vänta och låg och sov i soffan när vi kom fram. Lite snabbfika blev det och sedan bums i säng, dagen efter väntade ju det stora äventyret.

Förväntasfulla och sammanbitna expeditionsmedlemmar innan avfärd.

Vad är det vi ska göra, egentligen? Ser det ut som om Moa tänker.
Ja det första teammedlemmarna gjorde dagen efter var att pröva sina medtagna cyklar.
- Det är lite guppigt, sa Nora.
- Det går bättre om man står upp när man cyklar, sa Moa.
Efter en utflykt till "storhuset", uppför den jättebranta backen var det dags att ge sig i kast med nästa utmaning.

Ja nu började det, klätterväggen måste ju naturligtvis prövas. Här har Moa kommit en bit upp och litet läskigt känns det förstås.

Men hon kämpade på och var snart uppe på toppen och kunde pingla i klockan.

Det roligaste av allt var nog ändå att få flyga på vägen ner.

Sedan var det Noras tur, hon var van sen förr, men det är ju svårt att komma ihåg exakt hur man gjorde förra gången.

Men uppåt kom hon i en rasande fart...

...och kunde snart plinga i klockan hon också.

Naturligtvis måste Lillklippen också prova. Det gick bra för honom med, men bitvis fick vi hjälpa till att hissa honom uppåt.

Teamet blev hungrigt av att hålla på. Då smakade det gott med korvlunch, även om korvarna var lite sotiga och smutsiga.
- Dom är godast då, påstod Moa.

Efter maten vill man ju pröva något nytt.
- Kom vi slänger en jättestor sten i vattnet, ropade Nora.
Vilken bra ide tyckte Moa.
- Det gör vi!

Det var nog rena turen att de inte följde med själva ner i gädddjupet.

Och på nationaldagen måste vi ju hissa flaggan, nån ordning får det vara. Vi hade först tänkt hissa upp Lillklippen Theo, han var ju så stiligt klädd dagen till ära. Men han var nöjd med höjdbesök efter klättringen så vi tog den vanliga flaggan ändå.

En härlig bild, tycker fotografen som tillstår att den är regisserad, beordrad.

- Hm, tänker Nora, nu får vi allt ta och svalka oss i sjön en stund.

Moa var först i, men lite kallt var det allt. Att bada med flytvästar var jättekul, det var ju helenkelt att simma då.

Efter en stund kom det en klasskompis på besök. Sara-Kajsa hade åkt båt med sina föräldrar och lillasyster från andra sidan sjön där deras stuga ligger.

Det blev lite kallt att bada i sjön, då var det skönt att värma sig i badtunnan, som vi värmt upp genom att elda veden som Moa och Nora burit fram.

Theo han trivdes bäst i den varma badbaljan, det var varmare och tryggare där. Nu hade ju nästan hela dagen gått. Det var dags att gå upp till stugan och få lite mat.

Här är de fina stugorna som vi bodde i. Nora, Moa och gammers sov i den stora stugan. Lillklippen och Chaffisen snarkade i den lilla. I tältet sov ingen, även om Rövardöttrarna gjorde några tappra försök, två kvällar i rad.
- Det är så ljust och så hör man ju allting, konstaterade Nora.

Och solen sken på oss hela tiden, det var nästan för varmt ibland. Det var skönt att sätta sig i skuggan och leka med kulor eller kolla på film en stund ibland.

Efter middagen var det dags för en kanot- och fisketur. Vi lånade den gröna kanadensaren och gav oss ut på det spegelblanka vattnet. Rövardöttrarna lärde sig snabbt att paddla och Grådvärgen kunde ägna sig helhjärtat åt att fiska. Och fiske blev det, men även ett besök på en lite obebodd ö. Nora och Moa klev iland och var där en lång stund innan de ropade att de vill åka vidare.

Och fisk fick vi. Bra gjort av fotografen som lyckades fota precis när vi håvar iland den stora fångsten.

Nöjda och trötta teammedlemmar närmar sig bryggan...

...för att stolt visa upp den magnifika fångsten.

Ja, det var den första dagen på vårt äventyr det. De andra dagarna gjorde vi ungefär samma saker, mest bad förstås. Lite besvikna blev vi för att vi inte fick se någon björn i skogen, men renar, harar, älg med en liten dikalv, räv, mård, bäcköringar, abborar, en uggla, fåglar, myror, spindlar, myggor och andra härliga insekter fick vi allt syn på.